Mormor var i gott sällskap
EFTER ATT MIN morfar gått bort flyttade min mormor från deras hus till en marklägenhet med uteplats. Det tog nog ett tag innan hon vande sig efter att hela livet ha bott med morfar. Men bara ett hus bort bodde en god väninna, och så hade hon hunden Zita. Efter några år träffade hon en änkling som hon började umgås med. Han tyckte det var hemskt ensamt att bo själv, berättade mormor för mig och min kusin. ”Jag sa till honom att han får skaffa hund, det är så bra sällskap” berättade mormor. JAG OCH MIN kusin hade dock förstått hans hint om att han ville flytta ihop med mormor. ”Absolut inte, jag har gjort frukost till en karl tillräckligt i mitt liv” var mormors respons. Hennes käresta fick helt enkelt flytta in…