imina kvarter
Stadshotellet! Redan som liten gick jag igång på ordet – fast det kallades alltid Statt och ingenting annat. I Västerås var det under min tid där navet i ett relativt välsmort maskineri. Här dansade min unga mamma och jag runt granen medan min äldre pappa vände viktiga papper på sitt viktiga kontor som ansvarade för Bergslagens viktiga elförsörjning. Var god stör ej. När festen var över promenerade vi hem och kinderna var röda av det lyckade kalaset och den kyliga vinterkvällen. I ena handen hade jag gottpåsen och i den andra mammas hand. Under kalasbyxorna sved knäna efter en vurpa på parketten när slängrumpan gick åt pipsvängen. Efter julfesten kom middagarna efter årets Hubertusjakt. En fot på stolen och en på bordet. Hästens skål! Studentfester nästa, och när det var…